Valpolicella DOC / Valpolicella Ripasso DOC / Recioto Della Valpolicella DOCG / Amarone della Valpolicella DOCG.
[Valpolicella (inkl. Ripasso): 7 435 ha, 425 081 hl/år, 2014]
[Amarone/Recioto della Valpolicella: - ha, 88 728 hl/år, 2014]
Ursprungsområdet Valpolicella ("dalen med många källor") omfattar - helt eller delvis - 19 kommuner i provinsen Verona, egentligen en serie dalar som alla löper från norr till söder vid foten av Monti Lessini, mellan Bardolino och Soave, öster om Gardasjön.
Gemensamt för alla ursprungsbeteckningar - Valpolicella, Valpolicella Ripasso, Recioto och Amarone - är bl.a. att det finns två underzoner, urprungliga Classico och Valpantena, och att vinerna skall vara gjorda på druvorna; 40-95% Corvina och/eller Corvinone med en större andel Corvina; 5-30% Rondinella; och max 25% av andra lokala druvsorter (däribland Molinara och Negrara Trentina) som ingendera för sig självt får överstiga 10%. Fram till 2003 tillhörde Molinara en av dom obligatoriska druvsorterna.
Här görs dels lätta viner, Valpolicella, dels fylligare Valpolicella Ripasso, och slutligen de ännu fylligare passitovinerna Recioto och Amarone som håller världsklass.
Valpolicella DOC.
Valpolcella är lätta till medelfylliga viner liknande dom från Bardolino. De flesta är enkla, men när dom är som bäst uppvisar dom ändå en charm med sina saftiga körsbärstoner. Leta efter Valpolicella Classico som härrör från det ursprungliga Valpolicella distriktet och som alltid är bättre. För Valpolicella märkta Superiore gäller att de dels måste hålla en högre alkoholhalt och dels lagras i minst 12 månader.
Valpolicella Ripasso DOC (egen DOC fr.o.m 2010).
Ripasso är en högklassig Valpolicella som traditionellt förstärkts genom att den hällts på fat innehållande jästfällning (skalrester) från Amarone. Detta leder till en andra jäsning och ger vinet lite av en recioto karaktär (ripassare betyder just att "göra om någonting"). Vinet får helt enkelt en "sötsur dimension". Detta är lite av en traditionell Valpolicella och saluförs ibland som Valpolicella Classico Superiore. Det går att göra ett liknande vin på andra sätt, exempelvis genom att jäsa med lite torkade druvor vid tillverkning av "vanlig" Valpolicella. Vissa producenter blandar helt enkelt vanlig Valpolicella med Amarone, så möjligheterna är många.
Recioto della Valpolicella DOCG.
Recioto della Valpolicella är ett koncentrerat, (bitter)sött rött vin, gjort av s.k. passitodruvor. Vidare så görs även även Recioto della Valpolicella Spumante, alltså som ett mousserande rött sött vin. Något att prova till italiensk hårdost om ni kommer över en flaska. Den potentiella alkoholhalten efter torkning av druvorna skall vara minst 14% medan alkoholhalten för de färdiga vinerna skall vara lägst 12%. Även ett lägsta krav på restsocker (ungefär 50g/L) finns så en Recioto ska alltså ha en minsta specificerad ("signifikant") sötma. Inget krav på minsta lagringstid.
Passito. Hemligheten bakom recioto är tillverkningsättet, passito. Man koncentrerar druvorna genom att låta dem ligga och torka (skrumpna, appassimento på italienska) på mattor på loft eller i speciella torkrum. Torkade druvor = passitodruvor.
Recioto. Ordet recioto härrör från "recie" dialektalt för "öra" refererande till de övre loberna - örorna - på en vindruveklase. De övre loberna är den delen på klasen som får mest sol och därför också ofta består av de mest mogna druvorna. För att göra recioto så använder man bara de delar av klasarna som är tillräkligt mogna (om inte hela klasen är det).
Amarone della Valpolicella DOCG.
Amarone är en utjäst variant på recioto som görs torr till halvtorr. Vinet, som räknas som ett av Italiens finaste, har en mycket mörk röd färg, är alkoholrikt, fylligt och strävt med besk eftersmak (amare betyder just "bitter"). Smaken (doften) är portvinsliknande med toner av russin, kryddor och choklad. Förr var amarone snarare en typ av recioto och kallades "Amarone Recioto della Valpolicella" (se etiketten ovan). Recioto och amarone blev egna appellationer 1991. Potentiella alkoholhalten för torkade druvor ska vara minst 14%, d.v.s. samma som för Recioto. När det gäller sötma så finns här istället, jmf. med Recioto ovan, ett högsta krav på restsocker (12-16g/L beroende på alkoholhalt) vilket innebär att en Amarone kan variera från att vara torr till halvtorr. Lagringskravet för Amarone är minst 2 år, för Riserva minst 4 år.
Recioto är det historiska av de två vinerna och kan härledas ända tillbaka till romartiden och till vinet Retico. Även om man är oense om hur och när Amarone blir till så är dom flesta överens om att det började någon gång på 1950-talet. Några av pionjärerna som producerade Amarone tidigt var; Quintarelli, Bertani, Bolla och Masi. Länge fortsatte dock den söta Recioton att vara populärast, men med tiden har den torra Amaronen vunnit terräng. Idag står den för mer än 90% av produktionen.
Vidare så pratar man om två stilriktningar när det gäller Recioto och Amarone, traditionalister som använder gammal uppbindningsteknik (Pergola Veronese) och torkar druvorna på naturligt ventilerade loft, och modernister som använder modern uppbindningsteknik (ex Guyot) och istället torkar druvorna i moderna ventilerade rum. Emedan de traditionella vinerna får en högre alkoholhalt och en komplexitet orsakad av delvis botrytisangripna druvor och oxidation, så har de moderna vinerna en lägre alkoholhalt och liknar mer vanliga viner när det gäller friskhet, färg och strävhet.
Exempel på bra produenter; Allegrini, Anselmi, Bertani, Bolla, Dal Forno, Guerrieri-Rizzardi, Lamberti, Masi, Pieropan, Giuseppe Quintarelli, Cantina Sociale di Soave, La Ragose, Le Salette, Tedeschi och Tommasi.
Familjefirman Zonin kan särskilt nämnas då det är en av Europas största vinproducenter. Räknas som prisvärda, med mycket kvalitet för priset. Gör bl a Recioto di Gambellara.
Även modernisten Allegrini (liksom Anselmi, se avsnittet om Soave nedan) har beslutat att för vissa viner strunta i DOC lagarna och tillverka vinerna så som han själv vill. Detta gör att de två höjdar Valpolicella vinerna; Valpolicella Classico Superiore La Grola och Valpolicella Classico Superiore Palazzo della Torre, från och med 1997 saluförs som lantviner, Indicazioni Geografiche Tipiche. Detta gör att vinerna numera heter (kort och gott); Anselmi La Grola och Anselmi Palazzo della Torre. Recioto och Amarone vinerna följer dock fortfarande appellationsreglerna. Bästa vinet är dock Anselmi La Poja som är gjort på 100 % Corvina Veronese.
Quintarelli (Giuseppe) som regelbundet gör Venetiens och Valpolicellas bästa viner är ett utmärkt exempel på att traditionalister "kan". Även enkla Valpolicella Classico Superiore är ett höjdarvin, för att inte tala om firmans passitoviner med Cabernet Franc vinet Alzero i toppen. Extremt långa lagringstider på stora fat sk Botti är lite av ett kännetecken.
Dal Forno (Romano) är undantaget som bekräftar regeln. Gör moderna viner som hör till appellationens bästa trots att vingården ligger utanför Classico zonen med sämre förhållanden. Läge är inte allt… Levererade druvorna till kooperativ fram till 1983 då Romano tog över. Extremt låga skördeuttag. Alla vinerna, Valpolicella Superiore (inblandning av Amarone), Recioto och Amarone håller mycket hög kvalitet. Vidare så gär man också ett vitt passito vin, Nettare, på Garganega.
Masi är ett av de kändaste namnen och gör mycket bra viner både under sitt eget vinhusnamn Masi, men också genom egendomen Serego Alighieri, som dom sköter. Även om Valpolicella dominerar så gör man också vin från Appellationerna Bardolino och Soave. Hade ett tag patent på själva namnet ripasso. Campiofiorin var tidigare ett ripasso vin men görs numera med governo metoden, dvs med tillsats av torkade druvor innan jäsningen. Broilio di Campofiorin är däremot en "riktig" ripasso och görs på skalresterna från amaronen Mazzano. Seregio Alighieri är för övrigt den vingård som självste Dante Alighieri ägde på 1300-talet. Ägs faktiskt fortfarande av familjen Alighieri.