Barolo DOCG, Barbaresco DOCG.
Regionens (kanske också Italiens) främsta viner, och några av de mest uppskattade, är Barolo och Barbaresco. Båda, som har fått sina namn efter lokala byar, är helt baserade på Nebbiolo. Detta är två av de fyra (fem) DOCG appellationerna som är Nebbiolobaserade, de andra två beskrivs under egna rubriker nedan (Gattinara, Ghemme och Roero). Nebbiolo betyder "dimma" (eg. nebbia). För mer druvinformation se mer under den allmänna beskrivningen ovan.
Barolo och Barbaresco fick sina DOCG klassningar när kvalitetsklassen började tillämpas 1980, tillsammans med Toscana vinerna Brunello di Montalcino, och Vino Nobile di Montepulciano. Viner som inte uppfyller appellationskraven kan klassas ner till Langhe Nebbiolo DOC. Obs! att det finns producenter som medvetet väljer att klassa sina Nebbioloviner som Langhe DOC.
Barolo och Barbaresco är båda ljusa till mörka (blåsvarta som unga, men får snabbt en brun ton), sträva, fylliga och kraftiga viner, med stadiga syror och mycket tanniner, som påminner mycket om varandra. Alkoholhalter på över 15 % är inte ovanligt. Skillnaden mellan vinerna är att Barolon är fylligare och "rökigare", medan Barbarescon är elegantare, mjukare och mer fruktig. I doften hittar man dofter/smaker såsom; tjära, lakrits, choklad, violer, rosor, katrinplommon, (vit) tryffel, körsbär och vissna löv. Måste lagras, upp till 10 år för Barolo, och upp till 6 år för Barbaresco.
Barolo och Barbaresco, egentligen vinlandskapet Langhe-Roero och Monferrato, är sedan 2014 ett av våra världskulturarv, dvs blivit upptaget på UNESCO's världsarvslista.
Barolo
[ 2 073 ha, 106 063 hl/år (2015) ]
Barolon kan sägas finnas i två typer, dels den traditionella (inte att förväxlas med 70-talets "övertanninade" viner) och dels den modernare. Skillnaden mellan de två är att den modernare typen är en fruktigare, mjukare och mognare än den traditionella som är mer rustik. De modernare vinerna jäser kortare tid (exempelvis i moderna roterande fermentationstankar), får kortare fatmogning på mindre och nyare fat och lagras istället en längre tid på butelj, jämfört med det mer traditionella vinerna. Nackdelen med dessa modernare viner är att de utvecklas sämre och oxiderar lättare än de traditionella.
Appellationen Barolo ligger i sydväst om Alba i Cuneoprovinsen och omfattar (helt eller delvis) 11 kommuner, där Barolo både ingår som en kommun, men också är namnet på en by. Kommunerna är; dels de fem (kvalitativt och kvantitativt) viktigaste; La Morra, Barolo, Castigione Falletto, Monforte d'Alba och Serralunga d'Alba, och övriga vilka är; Cherasco, Diano d'Alba, Grinzane Cavour, Novello, Roddi, och Verduno.
De bästa vinerna kommer från Castiglione Falletto där också några av de kändaste lägena (ex Bric del Fiasc, Rocche och Villero) ligger. Vinerna är av det kraftigare och mer strukturerade slaget. De elegantaste (och lättaste) vinerna kommer från La Morra som också är den kommunen som producerar mest viner (~1/3 av produktionen, 390 ha). Man pratar om två dominerande jordmånstyper. I väster, där Barolo och La Morra ligger, består jordmånen av ler- och kalkrik märgel (en form av kalksten). Denna är kompaktare och mer fertil än den mer porösa och mer sandstensinnehållande jordmånen i öster, där Castiglione, Monforte och Serralunga ligger. Detta gör att vinerna från Barolo och La Morra generellt är både mer aromatiska, fruktiga och mjukare än vinerna från de övriga östra byarna som istället är mer stringenta (intensivare med mer struktur) och därför mognar långsammare.
Serralunga d'Alba är lite speciellt då hela den nodligaste hälften av kommunen nästan uteslutande ägs av historiska egendomen Fontanafredda, som producerar närmare 70 % av kommunens viner, och är den i särklass största "privata" Barolo producenten. Även om dom gör hyggliga viner så ockuperar dom mycket av barolos bästa vingårdslägen som sägs skulle kunna göra mycket bättre ifrån sig i andras händer. Vidare så ägdes Fontanafredda under många år av en av världens största banker, Monte dei Paschi di Siena, men såldes mellan 2008 och 2012 till ett konsortium ägt av Oscar Farinetti (Eataly) och Luca Baffigo Filangeris. Farinetti som 2008 även köpte in sig i den legendariska mindre producenten Borgogno som sedan 2012 drivs av sonen Andrea Farinetti.
Stor produktion, många producenter och mängder med odlare (upp emot 1000 st) gör att här finns mycket att välja på. Då många av producenterna är små (<1 ha) så köps mycket av druvorna upp av handelshus som gör olika cuvéer. Både blandviner med druvor från olika lägen och vingårdsspecifika viner görs. I början på 1800-talet var faktiskt Barolon ett sött rött vin, till skillnad mot dagens kraftiga torra. Orsaken lär ha varit naturlig då Piemontes kalla källare och den tidens jästkulturer helt enkelt inte kunde jäsa ut vinet...
Det finns från 2010 en officiell klassificering som delar in Barolo och dess 11 kommuner i 166 lägen där varenda "gruskorn" är klassificerat. Dels detta faktum (att allt är klassificerat) och att det desutom är kommunerna själva som fått rita om kartorna gör att hela klassificieringen faller rätt så platt. Här gäller det verkligen att, som i Bourgogne, hålla kolla på producenterna. Nja, ett tips kan ju vara är att istället använda den klassificering som Renato Ratti gjorde, den sk "rattikartan", i slutet av 1970-talet. Här är det istället måttliga 10 cru's som sticker ut och fått benämningen 1 Categoria. Dessa är; Rocche dell’Annunziata (La Morra), Brunate (La Morra, Barolo), Cerequio (La Morra, Barolo), Cannubi (Barolo), Momprivato (Castiglione Falletto), Villero (Castiglione Falletto), Rocche (Castiglione Falletto), Gabutti-Parafada (Serralunga d’Alba), Lazzarito (Serralunga d’Alba), och Marenca-Rivette (Serralunga d’Alba).
För att vinerna skall få appellationen Barolo krävs bl.a. att vinerna är gjorda uteslutande på någon av de tre bättre klonerna; Lampia, Michet och/eller Rosé. Vidare också att de måste lagras i minst 38 månader (18 på ek), minst 62 månader för Riserva.
Exempel på bra producenter (Barolo) är; Elio Altare, Azelia, Ceretto, Pio Cesare, Domenico Clerico, Aldo Conterno, Giacomo Conterno, Conterno Fantino, Corino, Fontanafredda, Angelo Gaja, Bruno Giacosa, Bartolo Mascarello, Giuseppe Mascarello & Figlio, Oddero, Prunotto (Antinori), Renato Ratti, Luciano Sandrone, Paulo Scavino, Cantina Vietti, Roberto Voerzio, m fl.
Roberto Voerzio är rätt så ny producent (1987) men har etablerat sig som en av de allra bästa producenterna och har lite av kultstatus. Äger smålotter som dom vårdar minutiöst, föra att inte tala hur dom gör sina viner... Producerar som så många andra viner under flera appellationer. Se mer under Barbera (DOC).
Domenico Clerico är ytterliggare en höjdarproducent. En perfektionist som bara släpper ifrån sig det bästa... Gör dessutom ett Langhe Nebbiolo vin med inblandning av Barbera och Cabernet Sauvignon, nämnligen Langhe Arte. Vad väntar ni på?
Barbaresco
[ 738 ha, 35 041 hl/år (2015) ]
Barbaresco hamnar ofta lite oförtjänt i skymundan bakom kusinen Barolo, men är ett vin som lever på sina egna meriter, även om ursprung och släktskap sammanfaller. Här kommer druvorna istället från någon av byarna; Barbaresco, Neiva och/eller Treiso (strax öster om Alba). Barbarescon räknas ibland som lite underlägsen Barolo men skall nog snarare ses som lite mer finessrik. Enligt Cernilli et al - "The new Italy", så är det endast experter på Langhe som kan särskilja de två. Modernisten Angelo Gaja (numera Langhe klassificerade) och traditionalisten Bruno Giacosa gör kanske dom bästa exemplaren.
Appellationen Barbaresco omfattar delar av de fyra kommunerna; Barbaresco, Neive, Treiso och Alba. Barbaresco är störst med 227 ha och står för ~47 % av produktionen. Det här här som giganten Angelo Gaja håller till. Neive är annars den arealmässigt största kommunen, men många odlingar upptas istället av Dolcetto och Barbera som här odlas i större utsträckning. I Neive börjar också Moscato d'Asti distriktet och fortsätter österut mot Belbo och Cenelli. Annars så är Barbaresco appellationen ungefär 1/3 del så stor som Barolo.
Även här finns det mängder med producenter och många producenter har mindre än 1 ha vinodlingar.
Barbarescon har mindre lagringskrav och här gäller istället att vinerna måste lagras minst 26 mån (9 på ek), och minst 50 mån när det gäller Riserva. Även här gäller kravet att de tre bättre klonerna används.
Även här, i likhet med Barolo ovan, har man numera en officiell klassificering som delar in Barbaresco i 66 lägen.
Exempel på bra producenter (Barbaresco) är; Ceretto, Pio Cesare, Fratelli Cigliuti, Cisa Asinari, Cortese, Angelo Gaja, Bruno Giacosa, Cantina del Glicine, Moccagatta, Produttori di Barbaresco, Prunotto, Bruno Rocca, m fl.
Gaja är en legend när det gäller Barbaresco och gör några av världens bästa Nebbioloviner med sina Barbarescos. Eller snarare med sina Langhe viner, då han valt att klassa "ner" flera av dom. Se mer under Langhe (DOC).
Bruno Giacosa är en traditionell vinproducent som år efter år gör några av de allra bästa Barolos och Barbarescos. Ursprungligen ett handelshus som har köpt på sig vingårdsmark för att garanera druvtillgång. Buteljerar inte dåliga år utan säljer då produktionen som bulkvin.
La spinetta är en av många grymt bra producenter och gör - som alla andra - viner under flera appellationer. Gör inte bara en prestige Barberascos, utan hela tre som alla ligger i tätskiktet, nämligen; Starderi, Gallina och Vadeirano. Dessutom görs två av de bästa Moscato d'Asti; Biancospino och Bricco Quaglia. Och så gör man både bra Barolo och Barbera. Inte illa för en producent som startade så sent som 1997. Ägs och drivs av grundarens tre söner; Carlo, Bruno and Giorgio Rivetti.