[ Allmänt / Kvalitetsindelning / Områden (inkl. karta) ]
Sardinien omfattar arton appellationer (områden), bl a;
DOC-Appellationer (1 DOCG, 17 DOC).
Regionala appellationer:
Nordvästra Sardinien:
Nordöstra Sardinien:
Oristano och Campidanoslätten:
Östra Sardinien:
Sydvästra Sardinien:
Allmänt (Sardinien).
Sardinien, medelhavets näst största ö (efter Sicilien) och en av Italiens 20 regioner, ligger isolerat för sig självt långt från fastlandet. Det tar faktiskt runt 8 timmar att ta sig dit med expressfärja (närmaste avståndet till Italienska fastlandet är 20 mil "fågelvägen"). Sardinien har 1.67 miljoner invånare och huvudorten Cagliari har drygt 150 000. Sardinen är en av Italiens fem autonoma regioner innebärande utökat självstyre när det gäller lagstiftning, administration och ekonomi. De övriga fyra är Sicilien, Trentino-Alto Adige, Aostadalen och Friulien.
Vidare så består Sardinien av 4+1 provinser och hela 377 kommuner. Detta sedan 2016 då några provinser slogs ihop. Provinserna är - från norr till söder - Sassari (efter ihopslagning av Sassari och Olbia-Tempio) i norr, Oristano i väster, Nuoro (ihopslagning av Nuoro och Oligiastra) i öster och Sud Sardegna (ihopslagning av Medio Campidano, Carbonia-Iglesias och stora delar av ursprungliga Cagliari) i söder. Dessutom tillkommer Cagliari (Città metropolitana di Cagliari) längst i sydöst som omfattar 17 kommuner runt huvudorten Cagliari.
Vinmässigt och geografiskt - för att försöka att hålla ihop provinserna hyggligt - är det lämpligt att dela in Sardinien i fem områden; nordvästra Sardinien, nordöstra Sardinien, Oristano och Campidanoslätten, östra Sardinien och sydvästra Sardinien (omfattande Suclisområdet inklusive ön Sant'Antioco).
Landskapet är omväxlande, 14% av lanskapet är bergigt, 68% backar och småkullar, medan 18% är "plattlandskap". Bergen återfinns dels i inlandet i norra Sardinien men framförallt i öst med de otillgängliga Gennargentubergen (i provinsen Nuoro). Plattlandskapen återfinns i nordväst men främst där mäktiga Campidanoslätten skär genom Sardinen, detta från Oristano i väst (Oristanobukten) sydost genom södra Sardinien (till Cagliarobukten i sydöst).
Sardinien är fortfarande mycket ett jordbrukssamhälle där fokuseringen är på djurhållning och då främst får, därefter kommer diverse grödor såsom vete, vin, oliver, kronärtskocka, tomater, etc. Främst sker jordbruket på den stora Campidanoslätten. Hälften av Italiens fårmjölk kommer härifrån och man gör mycket fårost. Ekonomiskt är turistnäringen den största inkomstkällan följt av industri såsom gruvnäring och kemiindrustri för att nämna några. Så jordbruksnäringen spelar snarare "tredjefiol".
Produktionen av vin är bara runt 1/7 av Siciliens och är på runt 804 000 hl per år (mot Venetiens 10,145 miljoner, Apuliens 8,792 miljoner, Emilia Romagnas 7,039 miljoner och Siciliens 5,323 miljoner, 2016) på en areal av 26 615 ha. 57% av vinproduktionen är rött eller rosévin och 43% är vitt. Runt 68% utgörs av DOC/DOCG-vin, för vilka det finns 18 ursprungsområden (appellationer). Dessutom finns här 15 lantvinsdistrikt (s.k. skyddade geografiska beteckningar, IGP). [Källa: Inumeridelvino.it su dati ISTAT]
Likheterna med Sicilien är annars många, båda påverkas starkt av den nordafrikanska vinden ("scirocco") och har ett varmt och torrt klimat. Båda är också historiskt kända för att tillverka viskösa söta dessert viner påminnande om Spaniens starkviner. Vidare så råder en kvalitetsrevolution i båda regionerna där alltfler bättre och bättre viner produceras (och exporteras). Sardinien ligger dock långt efter Sicilien i det här avseendet och generellt håller vinerna tyvärr låg kvalitet.
Historiskt så är det invecklat då Sardinien är strategiskt placerat mitt i medelhavet och därför påverkats mycket av både handel med, och kolonnisation av, främmande folkslag och stater. Många är dom som präglat ön; fenicier, etrusker, kartager, romare, vandaler, araber, påvestaten, aragonesare, österrikare, mm. Naturligtvis har även vinkulturen påverkats, druvsorter och produktionsteknik förändrats etc. Mest av allt så märkts aragonesernas (Spaniens) påverkan både när det gäller druvsorter och den oxiderade stilen som fortfarande förekommer i många av öns viner.
Spaniens Aragoniska kungahus kontrollerade Sardinen mellan 1479-1713. 1479 är samma år då Ferdinand av Aragonien och Isabella av Castillien gifte sig och Kungariket Spanien "skapades". Se Spanien för mer information.
Det förekommer dessutom fler olika språk/dialekter på ön, där Sardo är den största och är en blandning av italienska, spanska, baskiska och arabiska. En kurositet är att man är känd för en hälsosam livsstil och Nuoro provinsen sägs ha fler personer över hundra år än någon annanstans i världen.
De mest typiska sardinska vinerna, oavsett om dom är torra, halvsöta, eller söta, är de kraftfulla; Vernaccia di Oristano (sherryliknande), Malvasia di Bosa och Nasco di Cagliari; portvinsliknande Cannonau, Monica di Cagliari och Girò di Cagliari; och de rika Moscato di Cagliari och Sorso-Sennori.
Men trenden går mot medelfylliga torra röda och vita viner. Bland dom vita så är de på druvan Vermentino de bästa, Vermentino di Gallura DOCG och Vermentino di Sardegna DOC. De bästa kan få en örtighet som lätt associeras till rosmarin och lavendel. Andra vita är de på Torbato, Alghero DOC, och Nuragus, Nuragus di Cagliari DOC. När det gäller öns röda viner så är de bästa de torra versionerna av Cannonau, Carignano del Sulcis DOC och Monica, Monica di Sardegna DOC och Monica di Cagliari DOC.
Tyvärr så genomsyras Sardinien forfarande av ett kvantitetstänkande, vilket inte minst syns i vinlagarna. Höga (mycket höga) högsta tillåtna skördeuttag är vanligt förekommande; 140 hl/ha gäller exempelvis för Nuragus di Caglari, 130 för Vermentino di Sardegna, och 126 för Monica di Sardegna. Detta är något att skämmas för, vilket även vissa producenter gör som istället väljer att saluför viner som lantviner, IGT. Flykten har till och med blivit så stor att vissa DOC appellationer nästan inte används.
De största vindistrikten/appellationerna är: Druvor.
De mest odlade druvsortnerna är blåa Cannonau (Garnacha, 29% per yta 2010), som odlas över hela ön, följt av gröna Vermentino (17%) som dominerar i nordöstra delen i Gallura. Förutom dessa druvsorter så odlas bl.a. också druvorna; blåa; Carignano (10%), Monica (7%) och Bovale Sardo (Graciano). Gröna; Vernaccia di Oristano och Nuragus (7%).
Av dessa druvsorter så är Cannonau, Carignano och troligen även Monica av spanskt ursprung.
Lite mer om några druvsorterna:
Cannonau är inget annat än det Sardinska namnet på Garnacha/Grenache, denna blåa spanska druvsort som ofta avfärdas som lågkvalitativ, men som samtidigt ger några av världens största viner, franska Châteauneuf-du-Pape och spanska Priorato. Här så ger den både (som bäst) högklassiga bordsviner, lite kraftigare och mer robusta kanske, men också spännande, smakrika, förstärkta portvinslikande viner. Även om Cannonau odlas över hela ön odlas de flesta i nordöst och längs östkusten. Cannonau är, tillsammans med Carignano nedan, de blå druvsorterna som anses ge dom bästa sardinska röda vinerna. Carignagno är det Italienska namnet på Carignan/Cariñena. Carignano är en blå varmklimatsdruva som varit en av världens mest bespottade, och var (och på sina håll fortfarande är) huvuddruva i det vinhav av överskottsvin som var ett faktum i Europa på slutet av 1900-talet. Dock så har man numera visat att druvan kan åstadkomma storverk om den bara tillåts (bra lägen, låg avkastning, etc). I Italien så förekommer den, förutom här på Sardinien, också i Latium. Här på Sardinien odlas den på öns sydspets (inklusive öarna) i det sk Sulcis området.
Gröna druvan Vermentino (Favorita) är ytterligare en druvsort som ofta sägs ha blivit introducerad från Spanien utan att det hitintills återfunnits några bevis för det. Ja, varken druvan eller släktingar till den återfinns i Spanien, och alltfler lutar åt ett italienskt ursprung. Vermentino återfinns bl.a. i Toscana, som Favorita i Piemonte, Pigato i Ligurien, Malvasia på Korsika och som Rolle i Provence i Frankrike, för att kanske nämna dom viktigaste platserna. Bästa exemplaren är kanske just sardinska Vermentino di Gallura. Vermentino ger friska, lätta, parfymiga, örtiga (åt rosmarin och lavendel) och ibland nötiga viner.
Vernaccia di Oristano skall inte förväxlas med andra Vernaccia druvsorter. Namnet kommer av latinets vernaculus och betyder ungefär "inhemsk" och det finns ett antal druvsorter som heter Vernaccia, däribland Vernaccia di San Gimignano i Toscana och Vernaccia Trentina/Bianca från Trentino. Vernaccia di Oristano är en gammal grön druvsort som omnämnts så tidigt som på 1300-talet i just Sardinien. Eventuellt har den introducerats här av fenicierna redan 700-800 f.kr. Vernaccia di Oristano från provinsen Oristano görs i olika stilar från torra "vanliga" viner till förstärkta, torra som söta, sherryliknande viner. Ja, vinerna lagras t.o.m. på sherrymaner i soleror.
Nuragus...
Områden.
För att förenkla beskrivningen så delar vi in Sardinien i de fyra delarna; Nordvästra-, Östra Sardinien, Oristano / Campidanoslätten, och Sydvästra Sardinien. Förutom detta så finns här ett antal regionala appellationer som alltså täcker hela Sardinien.
Regionala Appellationer
Sardinien består av de 4+1 provinserna Sassari i norr, Oristano i väster, Nuoro i öster, Sud Sardegna i söder och slutligen Cagliari längst i sydöst, vilka sedan är uppdelade i mängder med kommuner. Viner med beteckningen "di Sardegna" kan komma varifrån som helst ifrån i Sardien men i praktiken så odlas de flesta vinerna på den varma Campidanoslätten. Lite förvillande...
Cannonau di Sardegna DOC Cannonau di Sardegna appellationen täcker alltså i likhet med övriga regionala appellationer hela Sardinien. Det betyder att så länge som man följer regelverket (druvsorter, skördeuttag, alkoholhalt, etc) så får man alltså göra vinerna var som helst på ön.
Mestadels så odlas dock Cannonau i nordöst och på östkusten, som har en lång tradition att göra just Cannonouviner. Fyra officiella subzoner finns; Oliena, Jerzu, Capo Ferrato, alla namn efter städer, och Classico. De bästa (häftigaste och mest lagringsdugliga) exemplaren görs i Olienazonen (vid Barbagia kullarna). Vinerna härifrån får betecknas "Nepente di Oliena".
Jordmånen är mycket varierande, granit, lera, sand, vulkanist material, mm. samtidigt som lägena (ofta vid "fötterna", norr och öster om Gennargentu bergen) gör att odlingarna utsätts för både medelhavshetta och kylande vindar från bergen.
När det gäller vinerna så består dom av druvorna; Cannonou (minst 85%), med eventuell inblandning av andra lokala blå sorter. Alla vinerna får viss lagring, men Riserva innebär en något högre alkoholhalt (13% mot 12.5%) och lagring i 24 månader, varav minst 6 är på ekfat. Classico däremot innebär 24 månader, varav minst 12 på ekfat. Liquoroso är en förstärkt variant där alkoholhalten är lägst 18%. Finns även en oförstärkt Liquoroso Dolce Naturale med en alkoholhalt på lägst 16%.
De flesta producenter gör viner på Cannonau, och det förekommer två stilar; dels den traditionella och alkoholrika (ofta lätt oxiderat och lite söta), gjord med lång macerering på sent skördade druvor, och dels den mer modernare som görs på avstjälkade druvor, kort maceration, med ofta efterföljande mogning på ekfat.
Generellt så påminner sardinsk Cannonau om spansk Rioja, vinerna är dock inte speciellt färgade och får snabbt en gul-brun ålderskant. Smaken/doften är ofta jordig, med dragning åt tjära och tobak, och mörkt bärig.
Exempel på bra producenter är; Argiolas, Vitivinicola Alberto Loi, Giuseppe Gabbas, Tonino Arcadu/Gostolai, Alessandro Loi, Salvatore Puddu, Sella & Mosca, och Tenuta Soletta.
De kändaste Cannonauvinerna är dock inte DOC utan lantviner IGT, nämligen Argiolas Turriga och Sella & Mosca's Tanca Farrà, båda Cannonau baserade blandviner.
Giacomo Tachis. Italiensk enolog (och vinmakare) som avled 82 år gammal 2016. Kompis med Peynaud i bordeaux och har gjort mycket för införande av Internationella druvsorter och ekfatslagring (franska barriquer) i Italien, och då framförallt i Toscana. Har varit delaktig i att skapa viner såsom Sassicaia och Tignanello.
Monica di Sardegna DOC Monica är en ovanlig druvsort av förmodat spanskt ursprung som bara återfinns på Sardinien. Ingår även som druvrena Monica di Cagliari i Cagliari DOC. I båda fallen så återfinns de flesta odlingar i varma Campidanoslätten, norr om Cagliari. (södra Sardinien)
Vinerna är lätta, blåröda och ofta med både låg syra och strävhet. Smakar/doftar bl.a. bär (björnbär, körsbär) och plommon. Vinerna är alltid torra och består till minst 85% av druvan Monica, med eventuell inblandning av andra lokala druvsorter. Superiore innebär en högre lägsta alkoholhalt (12.5% mot annars 11%) och att vinerna fått minst 10 månaders lagring. Även lättmousserande (frizzante) variant görs.
Exempel på bra producenter är; Cantina Sociale di Santadi.
Moscato di Sardegna DOC Appellation för fruktiga och blomsterdoftande mousserande (spumante) Moscatoviner, gjorda på Moscato Bianco (Muscat Blanc à Petits Grains, minst 90%). Alkoholhalten skall vara minst 11%. De flesta druvorna lär odlas på norra delen av Sardinien.
Exempel på producenter;
Vermentino di Sardegna DOC Appellation för Vermentino utanför Gallura, som ju har sin egna Vermentino appellation. De bästa vinerna härifrån kan mäta sig med de från Gallura, men generellt så håller de dock en lägre kvalitet. Kommer nämligen oftast från bördigare och rikare jordmån.
När det gäller druvor så gäller att minst 85% måste vara Vermentino. De flesta vinerna är stilla och torra, men det görs både söta och mousserande (spumante) varianter. Alkoholhalten måste vara minst 10.5%.
Exempel på bra producenter är; Argiolas (Costamolino), Cantina Sociale Santa Maria della Palma, Cherchi, m.fl.
Isola dei Nuraghi IGP För specificerad druvsort gäller att minst 85% av druvinnehållet måste vara nämnda druva. Detta gäller inte de blå druvsorterna; Cannonau, Carignano och Monica; samt de gröna Girò, Malvasia, Moscato, Nasco, Nuragus, Semidano, Vermentino och Vernaccia. Detta då det finns egna appellationer för dessa druvsorter. De får dock ingå i blandviner, ja även dominera, men inte saluföras som druvrena viner.
Låter som detta är en appellation för skräpviner men här görs några av Sardiniens absolut bästa viner med producenter som Agricola Punica och Argiolas i täten med viner såsom Agricola Punica Isola dei Nuraghi Barrua och Argiolas Isola dei Nuraghi Turriga som båda är blandviner, Punica med Carignano som dominerande druva och Turriga med Cannonau. Båda kraftiga ekfatslagrade rödviner.
Agricola Punica...
Agriolas...
Nordvästra Sardinien (provinsen Sassari)
Moscato di Sorso-Sennori DOC En appellation för torra Moscato Bianco baserade viner, men produktionen är i princip obefintlig. Lite synd då kullarna runt Sorso och Sennori traditionellt bl.a. gjorde honungssöta liquoroso viner. Vi får hoppas på framtiden.
Alghero DOC Appellationen täcker en mängd olika druvor och viner, röda blandviner (rosso), vita (bianco), rosé (rosato) och en mängd olika druvrena viner av dom för appellationen godkända druvorna; blåa; Cabernet, Cagnulari, och Sangiovese. gröna; Chardonnay, Sauvignon, och Torbato. Dessutom görs det lättmousserande (frizzante), mousserande (spumante), och viner på torkade druvor, sk passito och liquoroso viner. Alghero Cabernet får innehålla druvorna; (minst 85%) Cabernet Sauvignon, Cabernet Frank och/eller Carmenère.
De lägsta alkoholhalterna varierar för de olika vinerna (10-11.5%), men är när det gäller passitovinerna lägst 17.4% och när det gäller liquoroso 21.6%.
Exempel på bra producenter är; Cherchi, Santa Maria la Palma, och Sella & Mosca.
Sella & Mosca är den stora jätten på Sardinien. Firman som även köper in druvor har 550 ha egen vingårdsmark, och är en av Europas största vinproducenter. Förutom sin stora egendom i Alghero så har man även egendommar på andra håll, exempelvis en i Sulcis på södra Sardinien. Toppvinet är Cabernet Sauvignon baserade "Marchese di Villamarina", men man gör även bl.a. Cannonau di Sadegna, Vermentino di Gallura, Carignano del Sulcis viner. Firman grundades 1899.
Malvasia di Bosa DOC Malvasia di Bosa är ett oxiderad vintyp där man lyckats ta bort Malvasias annars så dominerande aprikoston. Görs både som vanligt och som förstärkt starkvin.
Nä, de bästa vinerna här är de som struntar i regelverket och istället gör underbara IGT, friska, söta och med underbara fruktaromer.
Exempel på bra producenter är; Battista Columbu (första klassiga ox-viner), Gian Vittorio Naïtana (Murapiscados), m.fl.
Nordöstra Sardinien (Sassari)
Vermentino di Gallura DOCG Den bättre Vermentinoappellationen som 1996 blev upphöjt till DOCG, Sardiniens första och hitintills enda dessutom. Även om man kanske just då inte var värd upphöjelsen så har producenterna tagit det på allvar och vinerna har bara blivit bättre och bättre. Det är till och med så att de bästa idag även räknas bland Italiens bästa vita viner.
Vinerna är druvrena och görs på; Vermentino (min 95%). Ytterligare max 5% av andra lokala gröna druvsorter får alltså ingå. Superiore varianten har en högre alkoholhalt (13 mot annars 12%) förutom ett lägre skördeuttag på ingående druvor.
Två stilar kan utskönjas, dels en traditionell med högre alkoholhalt, fetare och lite oxiderad i stilen, och dels en modernare som är friskare och fruktigare.
Exempel på bra producenter är; Cantina Sociale del Vermentino, Cantina Sociale Gallura, Capichera, Pedra Majore, Piero Mancini, m.fl.
Capichera är kvalitetsledaren i Gallura och har några årgångar salufört sina Galluraviner som lantviner i protest mot appellationens höga tillåtna skördeutbyten. Gör en hel serie viner, från nästan ofatade "Vigna 'Ngena" till mera fatade, och koncentrerade "Capichera". Dessutom görs även vinet Vendemmia Tardivia på sent skördade druvor och som fatlagrats på nya ekfat. Gör även röda viner på Carignano druvan.
Oristano och Campidanoslätten
Het och varm plattmark i södra delen av Sardinien. Vinmässigt så omfattar begreppet, såsom ursprungsbeteckningarna tillåter, i princip halva Sardinien och den flesta vinarealen. 2-3 av Sardiniens 4-5 provinser ingår exempelvis i Cagliaris ursprungsbeteckning enligt nedan.
Cagliari DOC Ursprungsområdet Cagliari är stort till ytan, men vinmässigt en liten och tämligen obetydlig, appellation som instiftades så sent som 2011 genom en sammanslagning av fd. Malvasia di Cagliari, Monica di Cagliari, och Moscato di Cagliari. Cagliari omfattar nämligen de geografiska provinserna Oristano, Sud Sardegna och Cagliari, vilket motsvarar halva Sardinien.
Hur som helst så görs här dels viner på de gröna druvorna Malvasia, Moscato och Vermentino, och dels röda viner på blåa Monica. Stilla, torra som söta, viner görs och när det gäller Malvasia även mousserande. 85 procentsregeln gäller såtillvida att vinerna måste innehålla minst 85% av angiven druvsort. Riserva betecknar än längre stipulerad lagringstid och superiore en högre lägsta alkoholhalt.
Nasco di Cagliari DOC Appellation som i princip varit utan produktion, men som har återuppstått. Torra, söta, och förstärkta (liquoroso) viner på den ovanliga lokala gröna druvsorten Nasco.
Exempel på producenter är; Villa di Quartu.
Nuragus di Cagliari DOC Rolig appellation på en annan lokal grön druvsort som förr mest användes som basvin till Piemontes Vermouthproduktion. Utbredd druva på Sardinien även om di Caliari appellationen är liten.
Exempel på bra producenter är; Argiolas och Cantina Sociale di Santadi.
Vernaccia di Oristano DOC Appellation för sherryliknande viner på druvan Vernaccia di Oristano. Råvaran är rejält mogna druvor som vuxit varmt på västkusten nordväst om staden Oristano (främst dels vid flodens Tirsos utlopp och dels vid sjön Stagno di Cabras).
Vinerna (som kan vara förstärkta) tappas på fat som inte fylls helt. Vissa av faten utvecklar en jästkaka (flor) som skyddar vinet mot fortsatt oxidation, medan de flesta vinerna genomgår en kontrollerad oxidation. Resultaten är sherryliknande viner med smaker/dofter av; nötter, rostade mandlar, svamp, citrusskal, mm.
Varianter som förekommer är; ordinärt vin, Liquoroso Secco - förstärkt och torrt , och Liquoroso Dolce - förstärkt och sött. Minst 2 års fatlagring krävs, förutom för Superiore där kravet är 3 år och för Superiore Riserva där kravet är 4 år. Alkoholhalten varierar ocks men ligger på mellan 15-16.5, förutom för Liquoroso Secco där alkoholhalten är minst 18%. Även om vanliga årgångsviner dominerar så förekommer även årgångslösa solera-lagrade viner (se Spanien, Sherry DO).
Vinerna lagras på ekfat i små byggnader (sk. magazzini), med "apertures" som släpper in både luft och solsken....
Exempel på bra producenter är; Bottarga, Attilio Contini, m.fl.
Den absoluta mästaren när det gäller de här vinerna är Attilio Contini som tillverkar en hel serie med Vernaccia di Oristano viner, men även vanliga stilla vita och röda viner.
Arborea DOC Arborea är en obetydlig och onödig appellation då den enbart omfattar röda och roséviner på Sangiovese och vita viner på Trebbiano. Lite av en uppsammlingsappellation för viner på dessa druvsorter i provinsen Oristano.
Sardiniens kanske mest italienska viner dock, men vi "utlänningar" hittar bättre viner på annat håll...
Sydvästra Sardinien
Omfattar en flera kommuner längst sydväst i provinsen Sud Sardegna. En kommun, Teulada, i gamla stora f.d. Cagliari och flera kommuner i f.d. provinsen Carbonia-Iglesias. Förvirrande nog kommuner som även ingår i Campidanoslätten ovan.
Carignagno del Sulcis DOC Ett lysande exempel på att man kan omvända en druvas rykte och status. Den annars medelmåttiga druvsorten Carignano har nämligen visat sig kunna göra stordåd, och det i händerna på ett kooperativ (ok, med lite hjälp av Giacomo Tachis).
På 1980-talet var det kris för producenterna av Carignano. Behovet av druvan som blandningsprodukt för andra viner försvann. Det var då Cantina Sociale di Santadi gick mot strömmen och började inrikta sig mot kvalitetsviner. Idag har Carignano istället blivit något av en kultdruva och appellationen har sedan dess bara vuxit.
Hemligheten är det varma klimatet med sin långa växtsässong som gör att man har möjlighet att framställa mörka, kraftiga, saftiga och långlivade viner.
En intressant detalj är ön Sant-Antioco, som hör till appellationen, där man odlar Cargnano på sina egna rotstockar. Vinstockarna växer nämligen på öns sanddynor och här trivs inte vinlusen, phylloxeran. Tyvärr så finns här knappt några kommersiella viner från dessa odlingar som sägs ge bättre vin än de som är ympade på amerikanska rotstockar.
Exempel på bra producenter är; Cantina Sociale di Santadi.
Cantina Sociale di Santadi …
fd. Malvasia di Cagliari [w, dr, sw]
fd. Monica di Cagliari [r, dr, sw]
fd. Moscato di Cagliari [w, sw]
Vindistrikt:
Areal (2015):
Produktion (2015):
Vermentino di Sardegna DOC
1 522 ha
112 134 hl
Cannonau di Sardegna DOC
2 185 ha
100 064 hl
Vermentino di Gallura DOCG
1 241 ha
45 080 hl
Isola dei Nuraghi IGP
329 ha
33 573 hl
Alghero DOC
444 ha
28 091 hl
Carignano del Sulcis DOC
322 ha
24 214 hl
Monica de Sardegna DOC
191 ha
19 981 hl
Nuragus di Cagliari DOC
146 ha
16 442 hl
[Källa: FEDERDOC]
Det sägs att druvan kom hit så tidigt som 1200-talet med Spanska äventyrare. Då dock som Alicante (som fortfarande lever kvar som synonym för Grenache). Dess nuvarande namn sägs ha uppkommit under sjöslaget vid Lepanto 1571, då Ottomanska turkar slogs mot både Spanska och "Italienska" styrkor. Cannonau lär ha kommit av att Spanjorena skall ha "laddat" sin skepp med "mod, kanoner, och sardinskt vin". Dom lärda bråkar om ursprunget, där vissa hävdar att druvan har sitt ursprung just i Sardinien, men det mesta tyder på ett spanskt ursprung, inte minst ur genetisk synpunkt. I Spanien, tillskillnad från Italien, finns både en större genetisk variation samt besläktade druvsorter (Verdejo och Airén för att nämna några) vilket starkt stöder en tidigare historisk förankring och ett spanskt ursprung.
En kuriositet är att man länge trodde att Monica var släkt med druvan Mission (Criolla i Chile, Pais i Argentina), alltså samma druva som missionärerna hade med sig upp genom Sydamerika till exempelvis Kalifornien. Men detta har avfärdats med DNA analys.
[2 185 ha, 100 064 hl, 2015]
Argiolas är öns stora stjärna. Ok!, visst det kanske mycket beror på det överinseende som Giacoma Tachis, Italiens främsta enolog (och vinmakare), har haft. Som andra av Sardiniens internationella producenter så utbjuds ett sortiment innefattande viner från många olika appellationer. Argiolas gör exempelvis en av de bästa Vermentino di Sardegna, deras "Costamolino", ett flertal andra Vermentinobasrade viner, "Selegas" som är ett Nuragus vin från Cagliari, och när det gäller röda viner naturligtvis en Cannonau di Sardegna nämligen "Costera", men även andra röda viner exempelvis flaggskeppet "Turriga" som är ett blandvin (IGT) på Cannonau, Carignano, Bovale Sardo, och lite Malvasia Nera.
[191 ha, 19 981 hl, 2015]
[226 ha, 1 928 hl, 2015]
[1 522 ha, 112 134 hl, 2015]
[329 ha, 33 573 hl, 2014]
Regionsomfattande lantvinsappellation för alla tänkbara druvsorter, såväl lokala, italienska som internationella (franska). Även alla typer omfattas, stilla röda, rose och vita, mousserande och söta viner.
[6 ha, 156 hl, 2015]
[445 ha, 28 091 hl, 2015]
Alghero är en gammal stad på nordöstkusten förutom namnet på denna nyare (1995) ursprungsbeteckning (appellation) som i princip är designad att passa storproducenten Sella & Mosca (se mer nedan).
[14 ha, 344 hl, 2015]
[1 241 ha, 45 080 hl, 2015]
[46 ha, 4 870 hl, 2015]
[17 ha, 1 122 hl, 2015]
[146 ha, 16 442 hl, 2015]
[19 ha, 531 hl, 2015]
[4 ha, 26 hl, 2014]
[322 ha, 24 214 hl, 2015]
Lars Jonsson