© Lars Jonsson, larsvinsida.vininfo.nu | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Emilia-Romagna. [ Allmänt / Kvalitetsindelning / Områden (inkl. karta) ] |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Emilia-Romagna består av områden/appellationer;
DOC-Appellationer (2 DOCG, 19 DOC). Emilia: Romagna:
Allmänt (Emilia-Romagna).
Emilia-Romagna, Lambruscos hemmaområde, spänner över nästan hela Italiens bredd (norra delen av centrala Italien) från Ligurien i väster till Adriatiska havet i öster. Vinproduktionen (7,039 miljoner hl/år, 2016) är enorm, Italiens tredje största, efter Venetien och Apulien. Det mesta är vita viner (54%) och resten röda (46%). 24% är DOC/DOCG och vinarealen är på nästan 53 191 ha. (Venetien 10,145 milj hl/år, Apulien 8,792 milj hl/år, 2016)
Trots att regionen är något av en gastronomiskt centrum och rymmer stora matstäder som Parma och Bologna, så är vinerna konstigt nog ofta enkla. Det enda av regionens viner som är ordentligt kända och spridda är områdets ofta trista röda mousserande Lambrusco som görs i överflöd. Tre ursprungsområden är helt och hållet tillägnade Lambrusco och ytterligare två i stort sett. Men här görs, även om det absolut mesta är enklare viner, också en hel del bättre viner både på italienska och internationella druvsorter (obs! alltså även bra viner på Lambrusco).
Det som gör Emilia-Romagna så kulinariskt och gastronomiskt rikt är troligtvis också det som gör att de flesta viner är tunna och enkla. Emilia-Romagna är nämligen, förutom Apenninerna (och dess "förberg"/sluttningar) i söder och lite kullrigt landskap längst i nordväst, i stort sett en del av den bördiga Po-flodens avrinningsområde. Lättillgängligt vatten och näringsrik jord är kanske bra för de flesta grödor men för druvor så resulterar det lätt i höga utbyten och just tunna enkla viner.
Som namnet föreslår så består Emilia-Romagna egentligen av två regioner; dels Emilia (väster om Bologna) som är Lambruscos hemmaområde och består av provinserna; Piacenza, Parma, Reggio Emilia, Modena, Bologna och delar av Ferrara; och dels Romagna (i öst), där mestadels stilla viner görs (bl.a. röda på Sangiovese och vita på Albana druvan). Romagna består av provinserna; Ferrara (delar av), Forli, Ravenna och Rimini. Bologna som ligger nästan mitt emellan är regionens huvudstad.
Enda DOCG'n var länge Albana di Romagna som faktiskt också var det första vita vinet i Italien som fick klassificeringen (1986). Albana di Romagna är ofta enklare vita viner inte värdiga sin klassificiering, men här finns också riktigt bra viner. Framförallt håller många av de söta passitovinerna hög klass. 2010 så upphöjdes delar av Colli Bolognesi till Colli Bolognesi Classico Pignoletto DOCG, under förutsättning att man gör stilla vitt vin på gröna druvan Pignoletto dvs. Denna urprungsbeteckning har dessutom omformulerats till Colli Bolognesi Pignoletto DOCG.
Pignoletto förresten... Fr.o.m skörden 2014 finns inte druvan mer såtillvida att den döpts om. Efter att man med DNA-analys konstaterat att Pignoletto och Grechetto är samma druvsort, och i.o.m. Proseccos framgång med skyddad ursprungsbeteckning och namnbyte av den ingående druvan Prosecco till Glera, så gör man här samma sak. Producenterna har bestämt att helt enkelt byta namn på druvan Pignoletto till Grechetto och i stället bara låta de skyddade urprungsbeteckningarna bära namnet Pignoletto. Som ett led i detta så utökades Colli Bolognesi Pignoletto DOCG samtidigt som man instiftade den nya ursprungbeteckningen Pignoletto DOC för att omfatta druvrena viner på Grechetto som inte går in i DOCG appellationen.
Som redan påtalats så Emilia-Romagna lite av Italiens gastronomiska centrum. Här tillverkas nämligen några av Italiens bästa ostar, pasta, och charkuteriprodukter. För vem har väl inte hört talas om parmesan ost och parma skinka? Det sägs faktiskt att just parmesan ost är den första fasta födan som många av traktens barn får. Faktum är att båda osten och skinkan är lika byråkratiskt kontrollerade som vinet. Båda har sk Consorzios som skyddar och reglerar kvalitetsprodukterna, och båda har en gammal och ärorik historia. Parmigiano-Reggiano ostar har exempelvis gjorts på samma sätt i 700 år.
Emilia-Romagnas största vindistrikt/appellationer är:
Druvor.
Den bördiga marken ger, i skydd av Appenninerna, mängder av druvor. Förutom Lambrusco så odlas; Barbera, Bonarda (Croatina), Sangiovese, Cabernet Sauvignon, m.fl. för röda viner och; Albana, Trebbiano, Malvasia, Pagadebit (Bombino Bianco), Pignoetto, Malvasia Bianca di Candia, Pinot Bianco, Moscato, Sauvignon Blanc, Pinot Grigio, Chardonnay, m.fl. för vita.
Lambrusco är en blå högavkastande druvsort som ofta förknippas med vinet med samma namn. På samma sätt som vinet kan variera från billig mousserande söt saft till elegantare och torrare viner, så finns det flera olika varianter (kloner) på druvsorten, som alla hör hemma i regionen. De bästa varianterna är; Lambrusco Sorbara, Lambrusco Grasparossa och Lambrusco Salamino ("salamikorv-formade" klasar). Obs! att appellationerna nämnda efter druvsorterna (klonerna) får innehålla även andra kloner (och ibland även andra druvsorter). En rolig detalj är att romarna kallade druvan Vitis Labrusca (betydande ungefär "vilt växande"), ett namn som idag betecknar en amerikansk art (alltså inte en druvsort).
När de gäller den blå druvsorten Sangiovese så finns (och används) ett flertal olika kloner inom huvudgrupperna Sangiovese Grosso ("stora sangiovese") och Piccolo ("lilla sangiovese"). Det finns även kloner här som är lokala och inte återfinns på andra håll i Italien. Se Toscana för mer information om Sangiovese.
Albana är generellt en lågkvalitativ grön druvsort, så det var förvånande när Albana di Romagna upphöjdes till DOCG som första vita vin 1986. Hur som helst så har producenter som Leone Conti och framförallt Fattoria Zerbina visat att druvsorten kan göra storverk som söta passitoviner. De bästa vinerna är aromatiska, med exotisk frukt och honung. Det är den höga naturliga syran som gör att vinerna "lyfter" som söta och koncentrerade. (se mer under Albana di Romagna nedan).
Områden.
Som redan antytts så består Emila-Romagna av två signifikant olika regioner, dels bördiga po-slättens Emilia med alla sina Lambrusco appellationer, där de bästa vinerna är de som kommer från den kuperade norra delen, och dels Romagna i väster där det görs många druvrena (framförallt) stilla viner på både nationella och internattionella druvsorter.
Pärlande viner är lite av Emilia-Romagnas kännetecken och dom flesta appellationer inkluderar faktiskt pärlande eller mousserande viner. Regionens bästa viner är dom torra och stilla röda, medan dom torra vita, trots att dom inkluderas i majoriteten av appellationerna, är anonyma, lätta och syrliga viner.
Emilia.
Emilia, - norra (och västra) delen av den administrativa regionen Emilia-Romagna, består av provinserna; Picenza, Parma, Reggio Emilia, Modena, och delar av Bologna och Ferrara.
Här produceras mängder, mängder och mängder med röda, pärlande och mousserande viner på druvan Lambrusco, som omfattar ett flertal appellationer med Lambrusco di Sorbara i täten när det gäller kvalitet. Men här finns också ett antal appellationer som producerar både röda och vita viner (ofta druvrena) från ett flertal olika, nationella och internationella druvsorter. Här återfinns några av regionens bästa viner.
Lambrusco / Lambrusco di Sorbara DOC / Lambrusco Grasparossa di Castelvetro DOC / Lambrusco Salamino di Santa Croce DOC, m.fl. Lambrusco är (kvantitativt) vinregionens (och då framförallt Emilias) stora druva och vin. Lambrusco är ett saftliknande, druvigt, torrt till halvsött, och starkt pärlande (frizzante) till mousserande (spumante), rött (eller rosé) vin. Exporteras i stora kvantiteter framförallt till USA.
Det finns fem ursprungsmärkningar/appellationer för Lambrusco, dels de tre som ligger i provinsen Modena och bär druvans (även dominerande klons) namn; Lambrusco di Sorbara DOC, Lambrusco Grasparossa di Castelvetro DOC, och Lambrusco Salamino di Santa Croce DOC, dels Modena di Modena DOC också i Modena, och slutigen Reggiano DOC som ligger västerom i angränsande Reggio Emilia. Dessa står tillsammans för 50% av regionens DOC-viner. I alla appellationerna ingår både röda och rosé viner, medan det i Modena och Reggiano även ingår vita pärlande och mousserande viner på andra druvsorter.
Dessutom görs det även i Colli di Scandiano e di Canossa DOC pärlande viner på Lambrusco förutom lantvinsappellationrna (IGT'erna) Emilia och Romagna. Tja, vintypen görs även som enkla bordsviner, Vino da Tavola.
För den som inte vet det så tillverkas det också Lambrusco i Lombardiet, Lambrusco Mantovano DOC gränsar till Emilia-Romagna's Lambrusco Salamino di Santa Croce DOC.
Många (vinskribenter) anser att Lambrusco är så dåligt att det knappt borde få kallas för vin, men förutom otäcka läskedrycker så tillverkas faktiskt också riktigt eleganta torra mousserande varianter, exempelvis Cavicchiolis "Vigna del Cristo.
Det är faktiskt så att det mycket är "skiten" som exporteras. De elegantare och framförallt torra varianterna dricks huvudsakligen på hemmaplan. Bäst är vinerna som säljs som Lambrusco di Sorbara DOC, och utmärks av god syra, elegant körsbärssmak och är torra. De här högkvalitativa Lambrusco vinerna hittar man alltså sällan utanför Emila-Romagna.
Traditionellt tillverkas Lambrusco genom att buteljera vinet innan det jäst färdigt, varpå jäsningen avslutas i flaskan (enl méthode rurale). Idag dominerar dock tankjäsning (cuve close, charmat), även om både den traditionella metoden och kolsyrning förekommer.
Cuve Close (charmat- eller tankmetoden) innebär att man jäser långsamt vid låg temperatur i trycksatt ståltank, vilket gör att den bildade koldioxiden "fångas upp" och löser sig i vinet. När rätt alkoholhalt uppnåtts stoppas jäsningen genom att blandningen kyls ned ytterliggare, innan den klaras genom sterilfiltrering (alt. centrifugering) och buteljeras. Allt sker under tryck för att "bevara bubblorna" i vinet. Metoden används vid massproducering av mousserande vin och räknas som underlägsen metodo Classico (champagnemetoden).
Exempel på bra producenter är; Cantine Dall'Asta, Cavicchioli & Figli, Chiarli 1860, Corte Manzini, Corte Manzini, Ermete Medici & Figli, Rinaldini, Stefano Spezia, m.fl.
Chiarli 1860 är både den äldsta producenten av Lambrusco och en av allra de bästa. Chiarli grundades 1860 av Cleto Chiarli (därav namnet), och ägs fortfarande av familjen. Corte Manzini är kanske den som kvalitetsmässig är "värsta" konkurrenten.
Rinaldini är kanske inte en av de allra bästa producenterna men väl värd att nämna ändå. Är nämnligen unik såtillvida att man änvänder sig av metodo classico (den sk champagnemetoden) för sina bästa Lambruscos, vita Lambrusco Bianco och röda Lambrusco Pjcol Ross. Pjcol Ross är en lokal Lambrusco klon och vinet får ligga på sin jästfällning mellan 18-36 månader innan det dégorgeras utan nedfrysning. Vinerna kostar under hundralappen - otroligt!!!
Kooperativet Reunite är den i särklass största producenten och likaså det största märket i USA. Tillverkar mycket av de sämre exportvinerna men gör även bra torra viner.
Romagna DOC; Sangiovese.
Sangiovese di Romagna (~2 000 ha) är en appellation under vilket lätta, men pålitliga rödviner av druvan Sangiovese produceras. Vinet är fruktigt, med toner av jordgubbar. Både lagrade riserva varianter och sådana med högre alkoholhalt (superiore) förekommer. Obs! att här så får superiore vinerna endast komma från ett avgränsat bättre område (högre altitud bort från Po-slätten).
Generellt är vinerna medelmåttiga men de bästa exemplaren, gjorda av producenter som Zerbina, San Patrignagno, Castelluccio och Fattoria Paradiso, kan mäta sig med högklassiga Chiantis. Ett exempel är Fattoria Paradisos "Vigna delle Lepri".
Exempel på bra producenter är; Castelluccio, Drei Donà, San Patrignano, Stefano Ferrucci, Leone Conti, Fattoria Paradiso, Fattoria Zerbina, Tre Monti, Celli, m.fl.
San Patrignano är en unik vinproducent. Förutom att man gör utsökta viner så är man både ett kooperativ och ett avvänjningscenter (europas största) för narkomaner. Bästa vinet är lantvinet (IGT) Montepirolo gjort på Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc, men även Sangiovese di Romagna vinerna håller hög kvalitet och är bland appellationens bästa.
Castelluccio är förgångare när det gäller högkvalitativa viner på Sangiovese i Emilia-Romagna, men de flesta vinerna saluförs som lanviner (IGT). Bästa vinerna är Ronco dei Ciliegi och Ronco delle Ginestre som båda är druvrena Sangioveseviner. Gör även vita viner, däribland utmärkta Ronco del Re som är ett eklagrat vitt vin gjort på Sauvignon Blanc, och Lunaria som är gjort utan ek på samma druvsort.
Romagna DOC; Romagna Cagnina / Romagna Pagedebit / Romagna Trebbiano.
Cagnina di Romagna är ett något sött ljust rött vin på druvan Terrano (Refosco-druva) som skall drickas ungt. Drickes lokalt till rostade kastanjer. Pagadebit di Romagna är svagt sött vitt vin med en viss mandelton. Trebbiano di Romagna är ett vitt standard vin som även görs mousserande. Enda vinet värt att nämna är Vigna del Rio gjort av utmärkta producenten Tre Monti (som också gör utmärkt Albana di Romagna).
Övriga Romagna appellationer; Colli di Imola, Colli di Faenza, Colli di Rimini, och Colli Romagna Centrale, är alla små och nyare appellationer, och omfattar bara undantagsvis hyggliga viner. I övrigt så gäller, liksom för många andra regioner, att många av de bästa vinerna är lantviner (IGT).
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
[ Tillbaka till kartan. ] | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
2018-01-15 Lars Jonsson |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||